Efter den lilla byn med de dansande mormödrarna åkte vi till ett ställe med världens största näckrosor. De var fina att titta på men jag var mer intresserad av en liten apa som tassade omkring och letade mat.















Efter näckrosorna skulle vi egentligen ha kollat på delfiner men det spöregnade så vi åkte direkt till Puerto Nariño istället, där åt vi lunchbuffe på en restaurang. När det regnar i Amazonas så regnar det ordentligt. In under båtens tak. På sätena. In under kläderna. Allt blev blött, men det gjorde inte så mycket. När vi klev in på restaurangen var alla lika blöta. Vi åt ris, kött, fisk, bönor och friterad banan, typisk colombiansk mat, sen gick vi till boendet vi hade hyrt vilket var ett väldigt mysigt ställe. Papaya och banan blev vår fruktost nästan alla dagar i Amazonas. Jag älskar papayan här!







Under dagen hyrde vi en guide som tog oss ut på en båttur för att fiska pirayor. På vägen mötte vi en fiskare och vår guide stannade för att berätta om fiskarna han hade i sin lilla båt. Jag minns att jag försökte lyssna men kommer inte ihåg namnen på fiskarna han berättade om. Vi kom fram till en flotte på en liten sjö där vi skulle fiska pirayorna. Guiden berättade om hur de är väldigt noga med att fiska rätt typ av fisk och rätt mängd under olika månader för att inte fiska sjön tom på fisk. Det verkade dock inte råda någon brist på fisk där för det rörde sig i vattnet överallt men det kanske är tack vare deras nogranna arbete där. Han skrämde upp oss rejält när han berättade att en man hade hittats i vattnet i närheten av en by några dagar tidigare, helt uppäten av pirayor. Han hade varit saknad i några dagar och när han hittades var det bara skellettet kvar. Vår kära guide berättade också att anakondorna bor i vattnet och kan bli upp till 25 meter långa. Att de lägger sig och vilar i flera år så att det bildas små öar ovanpå dem och att öarna sedan växer och växer. Nästan alla öar i Amazonas är gjorda av anakondor sa han. De ligger där i flera decennier. Vi trodde på det han sa eftersom han verkade så kunnig och seriös men när han senare sa att anakondorna blev MINST 25 meter långa och hade en diameter på ca 70 cm blev vi tveksamma. Min första tanke var "varför har Planet Earth aldrig tagit upp detta?". Senare på dagen badade vi vid en stor ö i Amazonfloden (långt ifrån pirayorna) och då sa han att det vilade en gigantisk anakonda under oss. Han sa många konstiga saker till oss och vi vet fortfarande inte om han bara skojade eller om han kanske trodde på det själv. Människorna i Amazonas lever utan internet och i stort sett utan litteratur. De lever för historierna som de berättar för varandra på kvällarna och jag tror inte att källkritiken har särskillt hög kvalitet om jag ska vara ärlig.





















0