guantanamera.blogg.se

¡Hola!

Jag har det bra här. Förra veckan kändes lite deppig faktiskt men nu känns det mycket bättre. Jag är inte rädd när jag går på gatorna och jag har träffat riktigt bra vänner.

Tänkte berätta lite om kurserna jag läser på skolan. För att söka in till universitet var jag tvungen att göra en studieplan som godkändes båda av LTH och av Los Andes. Studieplanen innehöll fyra masterkurser för varje termin som jag valde utifrån min programplan på LTH men i slutändan läser jag bara en av de valda kurserna för de andra gick inte den här terminen eller så krockade schemat mellan kurserna. Här är alla föräeläsningar obligatoriska så kurserna får inte överlappa varandra med ens 5 minuter.

Kurserna jag läser heter Gestión de conservación de infraestructura vial - ungefär som drift och underhåll av väginfrastruktur, Diseño de estructuras concretos - design av betongkonstruktioner och Diseño en ingenería hidraulica - design inom hydralteknik typ. Sen läser jag spanska också tillsammans med massa andra utbytesstudenter.

Alla kurser är på spanska vilket går helt okej men för det mesta sitter jag på föreläsningarna och lyssnar och lyssnar på föreläsaren som pratar om saker jag inte har någon aning om var det är. Jag låtsas hänga med och skrattar när alla andra skrattar. Skriver ner anteckningar till mig själv om saker jag ska kolla upp när jag får tid, men det har jag sällan tid med. Ibland tittar föreläsaren på mig som om han ställt en fråga specifikt till mig och jag rycker osäkert på axlarna och tittar på de som sitter bredvid mig för att förstå vad som händer. De skrattar snällt åt mig eftersom de ser att jag inte förstår medan föreläsaren fortsätter prata som om inget har hänt.

Alla professorer jag har i ingenjörskurserna är äldre män. Jag tror inte att det jobbar så många kvinnor inom ingenjörsyrket här. Professorn jag har i drift och underhålls-kursen är roligast av alla. Första föreläsningen började med att han satte på en version av låten I have a Dream med Abba men då visste han inte att jag var från Sverige. Vi satt och lyssnade i 10 minuter innan lektionen började och när han fick reda på att jag var från Sverige, sa han - ni har inga hål i vägarna i Sverige va? Nej, svarade jag och skrattade när jag tänkte på alla hål de har i vägarna här i Bogotá. Som tur är har min föreläsare i Vägbyggnad på LTH pratat mycket om hur viktigt det är att underhålla vägarna så jag känner i alla fall till en del av det föreläsningarna handlar om. I slutet av lektionen sa han att jag var mycket välkommen till Colombia och Los Andes och att alla i klassen skulle ge mig en applåd för att jag var där. Det kändes lite dumt men samtidigt bra att han uppmuntrar min närvaro istället för att tycka att jag är dum som inte förstår allt han säger. Dock vill jag helst bara smälta in men det kan jag lika gärna glömma har jag förstått nu. Andra lektionen satte han på Chiquitita med Abba och sa att eftersom det finns en svensk student i klassen ska det kommande projektet gå ut på att jämföra Colombias väginfrastruktur med Sveriges, om jag förstod det rätt. Jag fick hålla mig för skratt när han sa det. Under lektionen bad han den längsta personen att ställa sig upp, när ingen gjorde det pekade han på en kille och frågade hur långa han var. Han var en 1.83, helt klart den längsta här så han fick ställa sig upp. Sen bad han en kort person att ställa sig upp och pekade på en tjej, hon var 1.50. Medan de två personerna stod upp sa han att killen skulle slå tjejen varje morgon i tre månader. Till en början skulle hon stå emot slagen ganska bra men ju längre tiden gick skulle varje slag ta hårdare på henne tills hon inte skulle orka mer. Det var hans liknelse av hur en väg bryts ner av trafiken. Hade en föreäsare på LTH gjort samma sak hade vi nog blivit lite chockade men här verkade det bara vara ett roligt sätt att förklara det på.

I kursen om hydralteknik sa föreläsaren första lektionen att om någons mobil hörs under lektionen måste den personen ta med en bit choklad till alla i klassen lektionen efter och efter varje gång någon gör det måste chokladbiten vara större och större och om jag råkar ha ljudet på måste jag ta med svensk choklad till alla. Det finns inget Ikea här så det blir svårt att ordna, jag är därför väldigt noggrann med att stänga av ljudet inför varje lektion. Han är för övrigt väldigt snäll och sa att jag kunde delta under hans föreläsningar i en annan vattenkurs för att repetera formler och termer som har med flödesberäkningar att göra. Det har jag gjort under veckan och trots att jag inte förstår mycket av det han säger känner jag igen formlerna och det hjälper mig faktiskt väldigt mycket.

I den tredje kursen ska vi börja med ett grupparbete nästa vecka och jag tänkte direkt att stackars den som måste vara med mig... Jag får vänta till sist och se vem som blir över, men så petade killen bredvid mig med sin penna och frågade om jag hade någon att vara med. Jag blev väldigt glad av det och återigen kände jag mig välkommen här trots att jag inte alls är bra på den tekniska spanskan.

Generellt för alla kurser jag läser är att jag är den enda som inte har mörkt hår och är colombian, föreläsarna är väldigt duktiga och passionerade för sina ämnen, de verkar ha svårt att sluta prata, eleverna är inte blyga för att säga vad de tycker och ställa frågor, kursuppläggen och föreläsningarna liknar mycket de jag har hemma i Sverige och det är kallt i varenda sal, de har ingen uppvärmning i lokalerna här.

Förutom ingenjörskurserna och spanskan går jag även två danskurser. Danza Urbana - typ som hip hop, jag tror jag är sämst i hela klassen och Salsa, där är jag faktiskt helt okej.

Nu ska jag läsa alla 200 sidor jag har att läsa till nästa vecka samt forsätta på min egen ordlista över spanska tekniska ord. Ikväll ska jag gå ut och dansa med några vänner på colombias största bar/klubb som tydligen har 16 olika dansgolv. Alla älskar att dansa här i Colombia och jag ska ta varje chans jag får för öva mina dancemoves.

¡Hasta luego!