Vi skulle åka buss till Viñales men kom försent till busstationen så biljetterna var slut. Vi tog en taxi istället som kostade 30 dollar totalt för oss båda för en 3 timmars lång tur. Jag och Ida fick sitta i framsätet på en cool gammal bil så det tyckte vi var värt det. På Cuba använder man två typer av valutor, en för turister och en för lokalbefolkningen. Det är givetvis billigare att betala med lokalbefolkningens pesos men med våra kort kunde vi inte ta ut den valutan ur bankomaterna. Det är bra tycker jag att man har olika valuta eftersom befolkningen på Cuba tjänar så lite. Det blev dock lite rörigt ibland att hålla reda på vilken typ av pesos det handlade om. Vanligtvis kallades turistvalutan för dollar eftersom 1 pesos var värd lika mycket som en amerikansk dollar. 

 

I Viñales bodde vi hos en familj som hade två små flickor. De var väldigt pratsamma och lite kaxiga men väldigt söta. De hade dansuppvisning för mig och Ida och skrev brev till oss när vi skulle åka. Vi sov bara en natt där men hann göra många spännande saker. Bland annat red vi till en tobaksgård där vi fick se hur man odlar tobak och gör ciggarer och sjävklart prova ciggarer. De smakade gott i stunden med omgivningen och solen som höll på att gå ner men tror inte cigarrer är min grej. I Viñales fanns det wifi på restaurangerna vilket vi såklart utnyttjade till fullo. 

 

Dagen efter hyrde vi cyklar och hade som plan att cykla runt dalen eftersom någon sa att man kunde göra det. Vi cyklade utan karta och frågade folk längs med vägen men alla sa olika. Det gick inte att cykla runt dalen tydligen och det slutade med att vi cyklade 15 kilometer till en grotta men väl framme hade vi så brottom för vi var ju tvungna att cykla tillbaka 15 km och lämna tillbaka cyklarna så vi hann bara vara inne i grottan i en halvtimme. Men det var värt det!