Man läspar inte här som man gör i Spanien.

Bil heter carro här och vagn heter coche, i Spanien heter bil coche och vagn carro.

Man tilltalar folk man inte känner och äldre för ni, usted, det har jag väldigt svårt för pga ovana.

Man kallar ni (alltså en grupp), för ustedes, inte vosotros som man gör i Spanien. Till exempel i Spanien frågar man "vosotros cómo estáis?", här säger man "ustedes cómo están?" vilket betyder ungefär "hur mår de?" istället för "hur mår ni?". Ni som kan lite spanska fattar skillnaden, det är väldigt formellt och man säger så till alla, oavsett om det är ens bästa vänner eller inte. 

Förutom det lilla formella undantaget är man väldigt informella här. Man tilltalar sina vänner med svordomar utan att det betyder något negativt.

Ett ord som används flitigt här är gonorrea. "Que gonorrea". Det kan man säga när något är väldigt äckligt, gulligt, bra, häftigt eller vad som helst faktiskt, fast det gör inte jag såklart.

 

Ett annat ord de använder sig mycket av här i Colombia är "vaina" som betyder lite allt möjligt men jag brukar översätta det till "sak". En professor jag har säger alltid "esta vaina" när han pratar om en inlämning, en bok, eller ett trafikproblem 

Förutom bristande ordförråd ibland har jag störst problem med att prata i dåtid på ett korrekt sätt. Det borde jag ju ha lärt mig vid det här laget men det är inte lätt kan jag tala om... . Man böjer verben olika beroende på om det man gjorde skedde under ett kort ögonblick eller under en längre tid. Om det var en vana att gå till skolan varje dag eller om man bara gick till skolan en dag, till exempel. Eller om det verkligen var något som hände eller något man önskade eller trodde skulle hända. De har verkligen lyckats krångla till ett språk bra spanjorerna.

En vecka kvar nu sen har vi en veckas ledighet av någon anledning. Ska passa på att resa som vanligt men har inte bestämt mig vart än.

Från en sak till en annan. Venezuela är i kris, minst sagt. Det går nästan inte att bo kvar där på grund av inflation så många flyr såklart till Colombia vilket märks tydligt här. Varje dag på bussen är det minst en person som försöker tjäna pengar genom att sjunga eller sälja något, 90% av de är venezulanare, och på gatorna sitter familjer och tigger pengar. Tog denna bilden idag som visar souvenirer gjorda av venezolanska pengar. Tragiskt att se att det är mer värt att tillverka en krokodil av pengarna än att använda de som de är.